Examensceremoni

Enklaste sättet att summera ihop dagen blir med bilder:

Skärmavbild 2016-06-02 kl. 16.08.51
Skakar hand med programansvarig, Per Magnus Andersson efter att ha fått mitt diplom.
Skärmavbild 2016-06-02 kl. 16.09.50
Tar emot folkets jubel
Skärmavbild 2016-06-02 kl. 16.12.33
Fotostund med föräldrarna
Skärmavbild 2016-06-02 kl. 16.11.25
Fotostund med svärmor.
Skärmavbild 2016-06-02 kl. 16.13.07
Efter lunchen som intogs på kallbadhuset i Bjärred.

Därefter blev det fika i Lomma innan alla åkte hem igen.

Tack mamma, pappa och Samuel för era blommor och för att ni ville komma och fira med mig. Och tack allihopa för mina inlines (som inte blivit köpta än)!

Delhi

Nu har vi kommit till slutspurten, Delhi! Här finns det plötsligt fler cykelrickshas, de är ganska vanliga fortfarande i Delhi tydligen. En sak som jag glömde i min uppräkning av sånt som förändrats var ju att kvinnor nu kör motorfordon (mest vespa). Det såg jag bara vid ett enda tillfälle förr, i Bangalore, IT-staden. Jag tycker dessutom att antalet riktigt, riktigt fattiga har minskat kraftigt, men även här verkar det inte ha förändrats lika mycket i Delhi som i de andra delarna av Indien (som jag täckt in med denna resan, alltså försvinnande lite). 🙂

Bilarna får bara köra varannan dag här, beroende på om nummerskylten slutar på udda eller jämn siffra, pga luftföroreningarna. Jag tycker inte att luften har varit särskilt märkbart förorenad, det var mycket värre i Calcutta när jag var där. Då började det bli dimmigt framåt eftermiddagen (av avgaser från bilarna) och på kvällen, vid 6-7, var smogen så tät att man inte såg tio meter framför sig. Så är det inte alls här, men om det är mindre nu temporärt eller vad, det vet jag inte. 

Det har varit vattenbrist här i Delhi, men vi har inte märkt av det precis och nu börjar det ändå bli som vanligt igen. Det beror på att en folkgrupp, eller ett kast (jag är inte riktigt säker på vilket) vill ha samma favörer som de kastlösa (daliter), som ju får en del positiv särbehandling av staten, bl.a. utbildningsplatser osv, de hade sprängt/förstört vattentillförseln till Delhi. Idag hamnade vi mitt i ett demonstrationståg från dem, det var tusentals människor som gick i tåget, men det var inga våldsamheter som utspelades vadvi kunde se iaf (se sista bilden). 

Imorgon gör vi ett sista ryck och åker till Agra för att se Taj Mahal. 

 
Ellen på tåget…  

En råttfälla under sätet på samma tåg…

    

Demonstrationståget 

   
Streetfood

Order från pappa…

Igår var vi på utflykt, vi åkte båt i Keralas “backwaters”, besökte ett pensionat för elefanter och fick oss en ridtur. Dessutom stannade vi för att äta på ett ställe och jag beställde en Kerala Thali…   

   

(Varför har jag så svårt att få fokus i mina bilder???)

Ellen var rädd för att rida på elefanten innan hon provat, men fixade det utan problem och tyckte till och med det var lite kul när vi satt där.  

 
  Jag får försöka ladda upp fler bilder när jag har stabilare internet… 

   

Bye bye Pondi

Det blev lite känslosamt när vi skulle åka från Pondi, inte så att några tårar fälldes, men det kändes i hjärtat. Ellen kom att gilla Pondi mer och mer, ju längre vi var där och kom också att gilla Mona och Chanda mer och mer. Det skulle kunna ha att göra med en (sinande) burk med Mentos, men det tror jag inte så mycket på. Det var säkert mer komplext än så, Indien är väl inte så snabbsmält precis.  

Mona sa upprepade gånger att han ville vi syskon med familjer skulle komma dit en sista gång (har inte jag skrivit det här innan?), en gång sa han nog att han inte tänkte dö förrän han sett oss alla en sista gång. 

Vi flög alltså hit till Kovalam och denna gången fick jag inte huvudvärk av det, den väntade till dagen efter, men idag har jag varit utan. Idag har jag dessutom fått ajurvedisk massage i nacke och skuldror. Det var en synnerligen hårdhänt upplevelse som jag nog inte gör om i första taget. Jag fick visa honom ärret i mitt huvud och be honom ta det lite försiktigt med det eftersom jag har protes där. Det kändes som han slet och drog i mig från hårtoppar till svanskotans slut. Oljorna han använde luktade väl okej, men håret blev ju alldeles fett av det. 

Förresten så är det inte “förbjudet” att fråga om eller prata om min hälsa, besked från röntgen osv, men jag tänker att hälsan tiger still, dvs säger jag inget så är det som vanligt. Jag pratade lite med min läkare här i Hässleholm, Magnus Esbjörnsson, han sa att det mycket väl kunde vara koncentrationsstörningar som en effekt av operationerna och strålning. Det verkar väl troligt med tanke på att jag har lite problem att minnas saker ibland och har svårt att hålla flera bollar i luften samtidigt, diskutera flera saker ungefär samtidigt osv. Sedan har jag ju en del kvarvarande tal-problem, tappar ord eller kommer av mig helt när jag ska säga något. Det har fått mig att bli tystare, sedan om det är bra eller dåligt är väl en smaksak… 😉

Sedan har jag ju fått en del funderingar om det hela, varför har jag haft sådan tur? Eller sådan Nåd, egentligen. Jag har ju kommit undan allt detta med blotta förskräckelsen, än så länge, i princip. Jag är med i en FB-grupp och de flesta där är ju mycket mer drabbade än jag. Någon gång i månaden är det någon som meddelar att ännu en medlem nu gått bort…

  

 
Firren längst till vänster, en Blue Marlin, har jag fått den utskurna biten grillad i tandooriugn. Det var starkt, men gott. Bredvid den ligger en Kingfisher.   
   

Vi lever

Som rubriken säger, vi lever. Vi hamnade bara i lite radioskugga där ett tag. 

Vi har idag, för ett par timmar sedan, kommit till Kovalam beach i delstaten Kerala. Vi har tagit in på lyxhotell (för att vara oss, eller jag, iallafall) och ska “vila upp oss” några dagar.  
 

Indien

Igår var vi på lite sightseeing i Ashram (se Ellens blogg) och fixade flyg till Kerala. Jag hade tänkt vi skulle åka tåg dit, men… Jag insåg snabbt att Ellen inte skulle fixa det riktigt (och inte gärna jag heller, det hade varit riktigt slitigt), så då fick det bli flyg. 
Idag steg vi upp till soluppgången 6.15, men det var molnigt så klart. Efter frukost gick vi till Mona, hämtade honom och Gillis (en holländare som fungerar lite som frivillig assistent åt Mona, han har berättat en del historier han varit med om, han simmade i havet här i Pondy när tsunamivågen kom. Han märkte att vattnet plötsligt steg snabbt, så han simmade iland och sprang uppåt i säkerhet. Han har också varit i Sverige och Finland en del och följt Ganges till dess källa i Himalaya. Behöver jag säga att jag är smått imponerad av honom?) och vi gick till Sri Aurobindos & The Mothers rum i Ashram. Det är långt ifrån alla som får komma in där. När vi gick därifrån mötte vi plötsligt Ajay och Else Verma! Jag skulle hälsa till alla från dem. 

Efter det gick vi hem till Mona och nu började vi bli lite stressade, för vi hade stämt möte med Jasmine 11.30, då skulle vi äta lunch. Vi lämnade Mona och gick till hotellet, där mötte vi Kalu som sa att Jasmine skulle hämta upp oss hos Mona istället. Vi hämtade paketen till Samirs barn och gick hem till Mona igen. Där fick vi vänta till 12.30 (minst) innan Jasmine kom och hämtade oss alla i sin lilla bil. Vi körde två-tre kvarter och sedan var vi framme. Det var ju Anjanas födelsedag, så vi skulle fira henne. Där mötte vi Bikash (igen, vi hade mött honom lite på morgonen) som jag träffade i Calcutta för över tjugo år sedan. Han var helt övertygad om att det var någon av mina storebröder som han träffat där, han tyckte jag såg så ung ut. Han trodde heller inte ett ögonblick på att jag kunde vara far till Ellen, snarare att vi var syskon. Sånt är ju alltid kul att höra. Vi kom tillbaka till hotellet vid halv fyra och då var vi båda rätt slut men fick en stunds vila. 

Jag tänkte försöka besvara min fråga från första inlägget, vad har förändrats sedan jag var här sist? Vad har jag lagt märke till för förändringar? En sak jag lagt märke till är att nu har nästan alla cykelrickshas försvunnit till förmån för mopedrickshas och bilar. När jag var här på 90-talet var det ungefär lika många cykel- som mopedrickshas, men nästan inga gångricksha. När vi var här på 80-talet försöker jag minnas att det var gott om gång- och cykelrickshas (fast det är mycket möjligt att minnet lurar mig). Man kan väl säga att det är bra på ett individuellt plan för arbetskraften, ju mer den får hjälp av motorer osv, men för miljön är det dessvärre sämre. 

En annan sak som förändrats är jag själv. Jag minns inte att jag var så orolig för trafiken när jag var här innan, men det är jag nu! Ibland riktigt rädd, faktiskt. Och då har jag ändå inte åkt buss upp- eller nedför bergssluttningarna, för det minns jag var lite skrämmande redan då. 

    
    
 

Ellen beskrev trafiken väldigt bra, det är verkligen som om bilarna pratar med varandra. Inne i städerna är det verkligen inte tyst mer än tre sekunder, på landsbygden lite längre. Det är ganska intressant att iaktta, faktiskt.
Indien luktar… Indien! En mix av allt möjligt, av avföring, likdoft, underbar blomdoft eller rökelse osv.

Igår åt vi pizza till lunch på Le Café som vi nästan bor granne med. Ellen är sugen på “de där pannkakorna” vi pratade om: Dosa masala. Får se när jag ska låta henne bli besviken över det! Hon hade trott att maten skulle vara mer som när vi lagar indisk mat hemma; Tikka masala eller Kyckling Korma.

– – –

Nu har vi varit och ätit kvällsmat (igår), det blev Dosa för oss båda. Jag tog blomkålsdosa och Ellen fick plain dosa med kokosnötchutney. Jag gillade verkligen min, men Ellen var inte så förtjust i sin. Som tur var hade vi beställt vårrullar också, som hon kunde knapra på. Det var inte starkt, men det föll inte Ellen i smaken ändå.

Idag har vi varit i Auroville och sett Matri Mandir. Ellen har verkligen fixat stillheten och meditationsstunderna exemplariskt. Det har verkligen varit roligt att få se hur långt de kommit denna gången. Nu jobbar de mycket med trädgården (parken) runt Matri Mandirs närhet, så jag tror faktiskt att de är klara med byggnaden, både inne och ute. För första gången (tror jag iaf) var jag nu även nedanför Matri Mandir, under. Där är ju en kristall även där. De var också klara med ramperna upp, vad jag minns från förra gången var de inte klara med det då, jag kommer inte riktigt ihåg hur vi tog oss upp, jag har något minne av en träställning, men vet inte om minnet ljuger där. Hur som helst så fick jag svindel av att gå uppför och nerför rampen, det blev ju inte bättre av att de sagt att man skulle undvika att röra vid räcken osv. Man fick ta på dem om man behövde, men inte slita på det i onödan.

  
  
  

Framme…

Hittills har resan gått bra, även om vi inte riktigt hamnade i synk med flygplansmåltiderna och har varit hungriga en stor del av tiden i dag. Jag har haft en del huvudvärk nästan direkt sedan vi åkte och varit riktigt trött också. Första flygresan, till London, blev jobbig med huvudvärk som har suttit i sedan dess. 

Det ska verkligen bli spännande att träffa Mona, Chanda, Samir och de andra. Jag måste erkänna att jag bävat och bävar lite för det, men ser fram emot det också. 

– – –

Det var lite tankar jag hade på planet. Nu har vi kommit fram och Ellen har hunnit blogga en del. Jag försöker mest hänga med i svängarna här och, när vi någon gång har internet, komma ikapp lite. Facebook låste mitt konto i appen när jag försökte använda det, misstänkt aktivitet, påstod de… 😉

Mona och Chanda tar väl hand om oss, idag ska vi mest bara vila. Det är ju bara så svårt att säga nej till dem! Och överhuvudtaget också, till alla.