Dagarna går snabbt här nere, och programmet är späckat. Nirmal och jag ringde om varandra ett antal gånger igår, men lyckades till slut få till att träffas idag vid 07:15. Det blev ett ganska hastigt samtal, och tyvärr lär vi inte hinna träffa honom mer denna gång.
Efter en snabb frukost bar det iväg till Auroville. Färden dit gick som vanligt i sick-sack, mellan motorcyklar och mötande fordon – oftast med två hjul på vardera sida om vägen. Och hela tiden tutandes. Väl ute i Auroville, fick vi först sitta en stund vid det märkliga Bunjee-trädet, som fanns på platsen redan innan Auroville skapdes. För dem som inte sett, kommer ihåg, eller känner igen min stavning, så är det ett jätteträd med en central stam, och sedan nya stammar en bit ut på grenarna. Småstammarna fungerar som stöttor, så att grenarna kan bli jättelånga. Efter en kort kvart fick vi gå vidare och komma i en stor, guldskimrande glob – Matrimandir.
Genom att gå in i globen och vandra upp till ett rum högt upp, så kom man till the inner chamber – ett rum nästan helt i marmor, med en glassfär i mitten. Ett litet hål i taket lät ljuset stråla in och träffa glassfären. Man satt på kuddar runt om sfären och mediterade i en liten stund mer än vad ryggen egentligen klarade (trots att man är det fulltränade muskelpaketet, som man är). Men det var ett fantastiskt rum, så tyst och så stilla.
Efter meditation gick vi ut och kollade på amfiteatern, och sedan släpptes barnen och frun lösa i souvenirshopparna. När Ida precis hade betalat, kom det fram två unga kvinnor och frågade om de fick fotografera henne. Ida och Linnea som gjort samma sak med ett antal indiska barn, började skratta, men gick med på det. Efter bilderna på Ida, så ville de även ha med Linnea.
Efter mat, hemkomst och vila, hämtade Chanda upp oss för att gå på parad i Ashram. Chanda introducerade oss för många, bla god vän till Mona, som ledde den i hans ställe. Lyckades inte memorera namnet, trots att jag upprepade det för att minnas. Men det börjar på M, i alla fall. Minns jag bestämt. Tror jag. Men det var i alla fall en barndomsvän och konkurrent på idrottsbanan. Dessutom var hade en av kaptenerna haft pappa som elev, men hon var still going strong. Innan paraden började, stötte vi på Arjev och Jasmine igen. De var där för att se på Sahana, som skulle vara med för första gången.
Precis när tävlingen börjat, dyker Kalu upp. Vi satt och pratade så mycket att jag missade löpartävlingarna:). Han hade ju precis kommit hem ifrån Gujarat igår, där han hade utbildat lite idrottsmän i stresshantering. Ett ämne som han också skrivit en bok om, något jag hoppas kunna lägga beslag på innan vi åker.
Efter att vi sett på lite idrottsaktiviteter, åkte vi med Chanda och hälsade på Mona. Mona var i samma, eller kanske lite bättre form som igår, var väldigt besviken om att inte kunna vara med på paraden. Det var en av de få han missat, om inte den första. Vi fick presenter att ha med oss tillbaka hem (mango-bars i massor), och sedan satt vi och pratade med Mona ett tag. Oavsett hur dåligt han mår, eller hur trött han är, så skämtar han ändå. Vissa saker har han gemensamt med pappa (flyttar handen när man försöker ta i hand), men han har dessutom ett stenansikte som inte rör en min när han driver med en. Bland annat fick han Linnea att stå på knä inför honom, innan han gav henne en present