Vägen till Pondicherry, Del 2

Då är det dags för min tur att skriva om vår resa. Pappa avslutade innan vi kom till Frankfurt så där tänkte jag börja.

När vi kom till Frankfurt blev det som en jätte chock, så STORT det var! Vi yrade rundor och hittade ingenting, åkte bland annat skyline för att komma till “vår” del av flygplatsen där vi skulle åka ifrån. Eftersom vi satt oss ner för att äta lite så rann tiden iväg och köerna hade blivit enorma när vi kom framtill incheckningen. Under denna tid har mamma både hunnit tappa passet och glömt sin mobil i väskan. Detta fick som följd att hon fick gå iväg till ett “säkerhetsrum” där alla tittade dömande på henne medan de skannade hennes mobil, som vi skrattade! 

Väl på flyget dirigerades vi till nya platser och alla yrade rundor till sina nya platser på grund av en familj med ett nyfött barn, som var jätte sött förresten! Men tillslut hamnade vi på två 2-säten bakom varandra och påbörjade den längsta och tyngsta flygresan. 

När vi kom till Chennai var vi ännu tröttare och var inne på 24 timmars resande. Vi kommer till långa köer vid passkontrollerna och klantar som bara vi är så har pappa och mamma missad att fylla i papper så det fick vi göra i sista sekund. När vi kommer ut från flygplatsen så står det en man med en “Marcus Sarkar” skylt och vi får skjuts till hotellet. Vi slås av hur högljutt det är, alla tutar hela tiden även om klockan är 01.00 på natten och alla kör som galningar! Vi kör förbi kossor som går på vägarna och hundar som följer efter vår bil. 

När vi tillslut kommer till vårt guest house är vi inte speciellt trötta utan ber om lite mackor, de hade väldigt bra service eftersom de faktiskt ställde sig och rostade bröd till oss. Dessutom var hotellet jätte mysigt. Får 5 av 5 toast. 😉 

Morgonen därefter var det dags för den tre timmars långa bilresan till Pondicherry som den också var fylls med tutande och vilt körande. 

När vi kommer in i Pondicherry ser man direkt skillnad på landskapet och de underbart vackra husen. Precis när vi kommer innanför dörren till vårt nya rum ringer Chanda och vill hälsa på. Hon berättar att Mona är sjuk, av en förkylning som gjort honom mycket svag, så vi får följa med henne till Mona för att hälsa på honom. För de yngre som inte träffat Mona eller för er som har ett vagt minne av honom så är han precis som farfar! Lik till utseendet och samma humor! 🙂

Efter att vi hälsat på Mona så åker vi till stan för att shoppa lite, vi köper bland annat super god frukt och vars en salwar kameez till mig och Ida. Vi sa hejdå till Chanda och gick rundor lite själva. Dock var shoppinggatorna längre än vi trodde så vi hittade ingenstans! När vi skulle ta motorrickshaw hem så hittade inte dem heller så vi sa att dem skulle köra hem till Mona, vilket dem inte heller visste var det låg så de stannade flera gånger på vägen för att fråga rundor. Sedan promenerade vi hem därifrån. 

Nu sitter vi trötta och svettiga på hotellet efter en kvällspromenad i det fina vädret. 

Godnatt, många kramar från Linnea.