Au revoir – del 5

Som vanligt började vår dag med mycket stress, ingen av oss är morgonmänniska så det blir alltid mycket skrik och spring på morgnarna eftersom vi vill komma tid till dagens fulla schema. Det första vi gjorde idag var att åka till en av Ashrams fina trädgårdar där de planterar på beställning exempelvis till Ashram plantera dem 1500 blommor och andra växter. I en del av trädgården hade dem ett växthus (ca. 25x7meter och detta var den lilla trädgården) där de hade endast kaktusar av olika slag, helt amazing! Det var supervackert och riktigt coolt, men vi fick många myggbett. 

Sedan åkte vi vidare till Pottery, där Mona bestämmer, vi tittade på hur de gjorde jättefina krukor. Medan jag och Ida vilade på Monas kontor så fick mamma och pappa en rundtur av Chanda. Enligt pappa gick de ut på en takterrass och kollade ut över bananodlingarna, mamma sa att det var jättefin utsikt. 

När vi sedan åkte vidare så åkte vi till Dining Hall som matade 1500 personer under en och samma måltid. Jag och Ida missade det med tyvärr, antagligen hade vi druckit för lite samt ätit för lite eftersom vi kände oss yra och trötta. Efter det åkte vi och hälsade på en skola i Ashram där vi mötte en dam som varit lärare till farfar. Hon berättade om hur, när farfar varit liten, han stått närmast The Mother och andra stå i kö bakom honom. De hade stått där med blommor och skickat dem till honom för att han sen skulle ge dem till henne. 

Till lunch åt vi ute med Chandas familj och Ajay Virmani, en lunch bestående av fyra olika rätter för att vi skulle få smaka på så mycket dom möjligt. Haha, när vi var klara där så var vi så trötta och mätta så vi alla höll på att somna där. Förutom Ida som bara verkat få energi och sprang rundor???

Efter vilan så hälsade vi på Mona, han berättade bland annat att Sri Aurobindo haft en hund som gick rundor hos dem, han berättade hur vår farfar varit jätterädd för den. Kanske är det så att farfar bara spelar allergisk mot våra hundar, men egentligen bara inte gillar dem? 😉 Vi sa sedan hejdå till Mona för sista gången och detsamma med Chanda. Det kändes jättehemskt eftersom de varit så snälla mot oss. 

 Till sist åt vi kvällsmat hemma hos Samir och Jasmine, underbart gott, där var vi många samlade. Det var vår familj, deras familj samt Anjana och Kalu. Vi åt, tittade på bilder från när de varit i Sverige och hade jättemysigt. Under tiden vi var där så skulle Anjana skriva ner alla namn i familjen, när hon och Ida kom till Marcus frågade hon: “And Marcus, does he have any kids”, haha. Det var tråkigt att behöva säga hejdå eftersom det känns som om man precis har träffats.  

Min resa i Pondicherry har varit helt underbar, jag har fått se så mycket och fått lära mig så mycket. Det finaste var att få besöka The Mother och Sri Aurobindos trädgård, det mäktigaste upplevelsen var The Inner Circle i Mitramandir. Och den roligaste upplevelsen var att få träffa alla människor, så mycket skratt vi haft tillsammans samt mammas engelska. Ida och jag har skrattat väldigt mycket åt den att hon blandat svenska och engelska i sina meningar, helt underbart! 

Många kramar,
Linnea.