Det är dagen med stora “D”. Idag ska Mona ta över ansvar för hela kvälls programme.Kl är 1745 och jag sitter i mitt rum.Jag klarade inte att följa med. jag blev alldeles för nervös.Bara Gud vet hur mycket jag har jobbat för denna dag. Nu mina nerver spökade. Jag mår illa, men jag har inte kräkt. jag bara klara inte. Jag hoppas innerligt att Mona klarar detta med bravour. Han har dåligt balance och hans steg är korta och osäkert. Mår han klara detta. Jag har get mitt själ för detta, men jag är så besviken.
Detta är hämsk!!
Pappa
Du har kämpat fantastiskt! Jämför den Mona som går idag med den Mona som låg när du kom. Du har fått honom på benen igen. Bättre bror kan han inte ha. Grattis till en lyckad behandling av en omöjlig patient!
Jag säger det samma som Dan, du jobbar med att kurera en motvillig patient. Bättre bror kan han inte ha, du har gjort ett fantastiskt jobb. Jag förstår inte vad det är du är besviken över?
Finaste Pappa! Du har ingenting att vara besviken över!!
Du har ju gjort så Mona har åstadkommit otroliga framsteg. Utan dig hade han fortfarande legat i sängen…
Jag är övertygad om att det gick superbra och det är nästan synd att du inte var med och fick njuta av vad du har gjort! Du hade varit stolt!!
Stor Kram