Vi gick upp tidigt i morse, för att, ifrån vår balkong, se solen gå upp över havet. Eller, rättare sagt en av oss (jag) vaknade i tid för det, men orkade knappt stiga upp. Efter att ha dragit mig i tio min, masade jag mig upp och fick se… moln. Ingen soluppgång i sikte, alltså.
Efter frukost stressade vi för att komma i ordning. 8:15 skulle vi få skjuts till Sri Aurobindo och The Mothers grav. Men ingen bil kommer. 8:40 får vi tag i chauffören, som genast säger att han kommer 8:45. 9:10 kommer han till slut, med Chanda. Vi anländer till The Mothers arbetsrum, där vi får sitta och meditera efter förmåga, och invänta att man öppnar in till Sri Aurobindos rum. Vägen dit är full med alla otänkliga blommor. Chanda gav sig på att försöka lära oss namnen på fem av dem – men jag är rädd att vi är hopplösa fall. Vi misslyckades totalt när hon testade oss en halvtimme senare. När vi sedan släpptes in till Sri Aurobindos rum, så fick vi sitta i två rader och meditera/tänka, fundera och njuta över den fantastiska upplevelsen man fick vara med om. Allting avslutades med att vi lotsades förbi gravplatsen, som var enormt vackert utsmyckad med blommor. Eftersom där råder fotoförbud och vi inte tyckte det passade sig att be om tillåtelse.
På väg därifrån passerade vi ett temporärt tempel, som man höll på att iordningsställa inför morgondagen. Utanför fanns en tempelelefant, som Linnea fick klappa. Under tiden blev värmen för mycket för Rose petal, som Mona och Chanda döpt Ida till. Vi fick svalka oss hemma hos Chanda, som bor precis intill.
Lunch intogs hemma hos Jasmine, tillsammans med hennes barn och Anjana. Vi skulle egentligen ätit kvällsmat där, men Chanda hade ändrat planerna åt oss. Kalu, som under eftermiddagen skulle komma hem ifrån Gujarat, missade oss därför, men jag hoppas vi möts imorgon. Barnen fick lego, en målarbok och en bröderna Lejonhjärta-bok. Genast engagerade de sig i legot, och senare övergick Sahana till målarboken.
På eftermiddagen hämtade Chanda oss igen och vi besökte pappersfabriken, som farfar startade. Vi blev guidade av en indier som visste var Sibbhult ligger. Han hade naturligtvis jobbat på Scania:). Vi fick följa hela processen, ifrån rester ifrån t-shirt-tillverkning, via en nedhackad, uppblött sörja, till färdigt papper. Imponerande process, som de behåller handgjord. Och allt spillmaterial går tillbaka i processen. Ingenjören i mig njöt…
Vi avslutade dagen med glass och shopping. Det finns på tok för många affärer i Pondi…
Slutligen, Mona mår lite bättre, han är nu på nursinghome. Vi hälsade på honom och han var kvitt febern nu. Nu ska han bara komma igång och röra på sig igen. Och då är det ju passande att vi tittade in till lokalen där pappas träningsgrejer finns numera. Vi träffade en sjukgymnast där som pappa utbildat på utrustningen, under en månads tid. Vad han heter, har jag ingen aning om…