Uppdatering från London

Marcus sa till mig att han och David var överens om att jag skulle uppdatera er om vad jag gör (eller inte), och eftersom bloggen används så lite så tänkte jag, varför inte här.

Jag sitter just nu och väntar på att kunna checka ut från mitt vandrarhem (jag fick bara stanna här i 14 dagar och det har gått 15 nu 🙂 ) i sydöstra delen av centrala London. Nästa vandrarhem ligger ännu närmre centrum, men åt nordväst.

Dom första dagarna gick förvånansvärt bra med tanke på hur tungt det varit hemma i Malmö. Jag kom hit den 18:e, ganska tidigt på eftermiddagen, men gjorde inget särskilt den dan. Dagen därpå stack jag däremot till British Museum och gick direkt till Rosettastenen, som jag länge velat se. Jag blev faktiskt inte ett dugg besviken. Tvärtom. Det är en fantastisk liten bit sten (ca en meter hög), med otroligt fina, små bokstäver och tecken. Tyvärr var jag inte alls lika begeistrad över resterande delar av muséet, tills jag kom till en flygel med samlingar av olika slag från upplysningstiden. Efter att ha gått runt där i nästan fem timmar, så var jag ganska seg och tog mig bara igenom lite mer än halva flygeln innan jag gav upp.

Under helgen stannade jag på vandrarhemmet och jobbade på mitt CV och personliga brev för ett jobb som redaktörsassistent hos en bokförläggare. Jag började med att leta jobb ganska många dagar tidigare än jag trott från början, så jag kände mig ganska stolt. Än mer stolt blev jag när Martin inte hade några anmärkningar på varken CV:t eller brevet. Men tyvärr har jag inte hört något från förläggaren (och kommer inte att göra det heller om dom inte kallar mig till intervju). 

Eftersom jag bott (och kommer att bo) i sovsal, så har jag haft lite udda rumskamrater, även om dom flesta har varit tysta och omtänksamma. Den första helgen var där en person som bara sov en natt, men den var fylld av ljud. Han kom in lite småfull, runt ett på natten, och snubblade runt och inne i och ut ur rummet i en kvart innan han, med viss möda, tog sig upp i bädden över mig. Väl där stönade och stånkade han varje gång han rörde på sig lite grann, men han somnade, snarkande, ganska snart. Nån timme senare vaknade han och behövde gå på toa. Hur han lät vet jag inte, men han väckte mig i alla fall. Halvt mumlande tar han sig halvvägs ner på stegen innan han, i ett genialiskt drag, bestämmer sig för att hoppa. Smidig som en gasell landar han ljudligt på alla fyra. Nästa morgon sticker han,helt utan att på något sätt uppmärksamma att han inte är ensam i rummet.

På måndagen sen stack jag till Natural History Museum för att titta på deras blåvalsskelett. Kön vid huvudingången var väl ca 150m lång, men jag hörde en vakt som sa att där var ingen kö vid sidoentrén, så jag stack dit och möttes av ett stegosaurusskelett. Det var en häftig början, men jag slogs av hur litet det var. Dom berömda ryggplattorna stod som högst inte mycket högre än toppen på min skalle. Jag tog mig nästan direkt till blåvalsskelettet, fast jag blev stoppad på vägen av ett diplodocusskelett., som även det var mindre än väntat men ändå mäktigt. Blåvalsskelettet, och den fullskaliga modellen som hängde under, var båda sagolika. Vilket osannolikt mäktigt djur det är.

Jag såg mycket mer, men jag känner att det här inlägget börjar bli väldigt långt. Jag får väl skriva ett till om ett litet tag. Jag har precis blivit meddelad om att jag missat utcheckningstiden här, men det var okej att stanna en timme till eftersom det andra vandrarhemmet inte öppnar sin incheckning förrän om en och en halv timme.