Tiden går och 49 år är lång tid.De händer att inte känner igen folk.För mer als 52 år sen hade jag en flickvän, och var från en mycket låg kast, och det gillade inte Panou, så vi träffades i smyg.Också hennes familj gillade inte heller. Hon blir bort gift och kort där efter åkte Jag till Tyskland. Allt väl och glömd.Plötslig hälsar en kvinna på mig, jag fick fråga vad hon heter.När hon sa sitt namn – jag skämdes, men så är det när mer en femtio år har passerat förbi.Undra om ni skulle känna igen era flick/pojk vännor.
Bloggcentralen