1969, 23/03 landed vi, Kerstin, Dan, jag och en “ofödd” David till Sverige. Då vi lämnade Indien, den gången var temperaturen 38 grader i Indien och några minusgrader här i Sverige. Ni har väl säkert hört hur Mamma/mormor/morfar frös den gången !! Turligt nog, jag hade mer kläder på mig än hon eller Dan hade. När morfar levde, kom han alltid med en “liten” blomma, som även mormor försökte ett tag att hålla i traditionen . Numera är det jag som ger Kerstin en sån blomma.. Hon är värt det på alla vis. Pappa

Glad att mina “miniororna” eller sladdbarn är så flitigt med sina studier. Better late than never, som man skulle har sagt.

Punkt ll – Glad att bloggen är på gång igen. Det stimulerar min gamla hjärnan . Och gamla blir vi alla, även ni mina barnbarn.

Punkt lll – Glad att Rebecka mår bra nu. Påminner mig om en gammal “neger” song – Foot bone connected to the leg bone .The leg bone connected with the thigh bone etc etc… Med andra ord man ska titta på en helhetsbild för att rätta till det “lilla” felet..

Punkt lll – En av Davids arbetskompisar ringde mig om indisk mat. Jag sa till honom, indien har flera språk och flera mat traditioner. Därav fick ni en bild på en en “thali” från Tamilnadu, som de bjöd mig i Kancheepuram !! Till nästa gång Pappa

Samuel tyckte att jag skulle meddela att pappa är sjuk. Han är rejält förkyld, men med tanke på hans astma/allergi, så har han det jobbigt. Var hos läkare igen idag ( han var där för en vecka sedan också) och fick då pencillin, så vi hoppas att han blir bra nu. Det slår väl nästan aldrig fel, blir han inte dålig i Indien, så blir han det när han kommer tillbaka. Hur ska vi tolka det, är det Sverige eller Indien han inte tål?!

Det verkar som, “It may be the last time may be the last time…..”

Angående övervikt på baggage, jag har ju inte tillgång till nån badrumsvåg, så jag vet inte hur mycket jag har med mig, inte förran jag är på flygplatsen.. Vi ses snart. Kram Pappa

Det är kanske det sista blogginlägg von min sidan. Mamma tror väl inte men jag har inte börjat packa mina väskor.Jag har helt inte haft tid.Mn i morgon måste jag väl börja. Jag är så rädd att det blir övervikt på saker, så jag väntar tills allt är klar. Jag har bett Nirmal att ta med sig en väska, och det jag tror är överflödigt lämnar jag över till honom.

Om ni kommer på nånting jag kan ta med mig, det är bara att skriva. Hoppas Liv mår bättre nu, Isac är nu den nya “vissla Johanna”. Kram Pappa

P.S. knappt 48 timmar är jag hemma

efter vi kom tillbaka från MAHABALIPURAM , blev Mona ganska emotionel, allafall han var inte sig lik.Kort efteråt fick han snytta, och det började att blödda från hans näsa. Han tar u blodförtunningsmedel och det fortsatt nästan hela natten.Vid halv-tre på natten fick jag komma ner, då komm också en läkare. Blodningen stoppades för tillfälle.Men vid 05.45 beslutades att flytta honom till “nursing home”. Jag koomer att skriva mer ikväll när jag har fått reda på det hela. Detta är jobbig !! Kram Pappa

Hej allihopa, hej Isac – du måste vara kry när Morfar kommer hem.Även om Hanna vill att jag ska komma med värme, jag tror inte att hon vill ha.38 graders värme. Igår natt sov jag i 32 graders värme, med två fläkt på full gång

Idag åkte vi på utflyt till Mahabalipuram. Mona,Chanda,Nirmal,Vishwabandhu (han är Monas ständige följeslagare) och en läkare som är 91 år gammal. Vi fick gratis visning. Det kostade os inte ett öre. Det var här man betalar Rs 10 medan en tourist (så klart en vit man) betalar $ 5. Dan kanske kommer ihåg 2004 besök. När David besökte så var det  gratis.

Mahabalipuram är känt för att vara ett “world Heritage  Monument” byggd för 2500 år sen. Byggnadena är “Monolithic” dvs byggd av ett block granitsten. Jag har bilder med mig. Martin har du varit där nångång ?   Kram Pappa