Month: February 2012

Jag var mächtigt överaskad att David som besökte Pondy 1993 kommer fortfarande ihåg Amarendra. Nirmal, jag och Amarendra träffas varje Söndag för att äta tamil mat.Fortfarande kan han äta fyra portioner. Du kan gå på den finaste resaurangen, så äter han med handen. Man kan inte tro, men han kommer från en mycket respecterad familj.David, du kommer ihåg väl att jag hade lovat Eric en födelsedag’s present. och jag är glad att jag inte glömde den.

Så på tisdag börjar jag packa och nästa torsdag åker jag till Chennai för nu närmar sig äventyret slut.

Med kram till er alla

I dag hände en “incident, not an accident”(Jules Verne). Kl 05.30 Mona med följeslagaren var på väg till Ashram, det var mjörkt och han tog en felsteg och föll och slog höger ansiktet. Nu ser han ut som en boxare som har fått en blåtirra.Klart han fick näsblod. I och med han äter blodförtunningsmedel så blödde han ymmigt. Fyra läkare av olika befattning besökte honom för att konstatera att han hade en lättare hjärnskakning.!

Shakespeare hade nog sagt”Much a do for nothing.”

Följetång följer

Pappa

Hoppas bloggen funkar nu.

På Fredag ska Mona, Chanda, jag och några till åker på utflykt till Mahabalipuram (se google för nytt namn och beskrivning) det ligger söder om Chennai.2.004 var Dan och familj där. Hoppas jag går in son inföding för utlänningar kostar det mycket mer..

Nu när slutet närmar sig, kommer en massa inbjudningar. Hoppas min magen klarar detta.Idag åt jag en kyckling, men köttet var som kokt höns.

Kram Pappa

Tack Kerstin och Hanna för.inläggen. Då och då låter jag som en “gnäll spik”. Men om man inte är van vid att blogga så blir det oftast små detajl som man inte skulle skriva om. För mej, att blogga är att hålla kontakt med mina barns modersmål.Hela dag hör och talar jag på bengali, hindi, tamil (det går bättre och bättre). Och jag har haft en tysk och en fransiska som patient, klart att man då försökte att hänga med, och så klart på engliska.

Klart jag längtar hem, även om det har varit en. lärorikt period..I en e-mail till Haubrich skrev jag att jag längtar hem. Han skrev, det märks var du hör hemma.

Till er alla, jag flyger från Chennai, den 9/3 kl. 0330 och kommer till Köpenhamn kl.12.25(jag mellan landa i Dubai 0620 till avresan 0830)

Så snart är jag hemma i Sverige. Kram Pappa

Idag var det sista dag jag jobbade på förmiddag. Ändå kom tre nya patienter som jag fick avvisa eller hänvisa till min nya kollege – Ananda Kumar. Killen är blyg, sympatisk och verka kunna en hel del sjukgymnastik. Han blir nog en succe bland förmiddagens patienter, men mot Mona krävs lite mer pondus.Folk här betraktar Mona som nån slag “Omnipotent” (all powerful).Men den epität får han inte hos mig.För mig, har han blivit fysisk mycket gammal som en 86 års åldern (den sk. Biologiskåldern) även om han är bara 78 år (Chronologisk ålder . Hans sätt mmaatt röra och reagera på tilltal påminner om gamle människor.Hans steg är små och han har mycket dåligt balans..Det är synd att han får så lite positive från min sida.

Lev väl Ni alla hemma.

Pappa.

Det var en ny upnlevelsen idag.. Plötsligt gick strömen Klockan var då 10 på förmiddagen. Jobba färdig kunde pga en reserve aggregat. Men hem kommen och sova på eftermiddag var nästan omögligt, ingen takfläkt och inne temperatur var över 32 grader !!

I morgon jobbar jag för sista gången på förmiddag.. ldet blir nog en extra pass med Mona, han har myckel dåligt kondition,

Tiden går och jag längtar hem. Kram Pappa

 

Gårdagen var en jätte succe`för Mona, även om han tappade balance en gång men som jag har hört gick det vägen. Vad skönt !!

Jag fick reda på orsaken till min dåligt magen, det var inte allafall nervosität, det var en “dal-bath” (ris och linser) som var orsaken flera personers “gastro-enteritit” som de säger här.

Dan,Martin o. Maria tack ska ni ha för allt stöd.

Nirmal har inte bara tagit bilder igår men även varit med och videofilmat när Mona plågades.Själv tänker filma lite när jag är ledig på förmiddagar. Nu har verkligen “count down” börjat.Sanrt ses vi igen.Stort KRAM till er alla. Pappa

 

 

Det är dagen med stora “D”. Idag ska Mona ta över ansvar för hela kvälls programme.Kl är 1745 och jag sitter i mitt rum.Jag klarade inte att följa med. jag blev alldeles för nervös.Bara Gud vet hur mycket jag har jobbat för denna dag. Nu mina nerver spökade. Jag mår illa, men jag har inte kräkt. jag bara klara inte. Jag hoppas innerligt att Mona klarar detta med bravour. Han har dåligt balance och hans steg är korta och osäkert. Mår han klara detta. Jag har get mitt själ för detta, men jag är så besviken.

Detta är hämsk!!

Pappa